Min frälsning

Min storasyster ringde till mej i november 1984 och berättade att hon blivit fräst! -”What, har du gått på det?” utbrast jag.
Hon hade fått kompisar under gymnasietiden som var kristna. Jag lärde också känna dem och julen -82 fick vi varsin nya testamentet av dem. Det var så det började, även om det kändes som en löjlig present. Men de ville ju att vi också skulle få lära känna Jesus! Eller det fanns ju faktiskt två till i släkten – farfar o farmor, som bett för barn och barnbarn.
Men dessa kristna var väldigt glada, alla umgicks i ett gäng och det fanns så många snygga killar. Jag flyttade till min syster o hennes kristna kompis. Hängde med till Pingstkyrkan o spana. Men en annan upptäckt jag gjorde var att de kristna verkade umgås över alla åldrar och hade roligt tillsammans också! Utan alkohol!!
Det var på den tiden när kyrkor kunde bjuda in skolor eller komma till skolor och berätta vad de trodde på. I Luleå pingst hade de en sk ”Skolvecka” och jag var med i ungdomskören, för alla fick vara med! Det var nått visst med ungdomarna i kyrkan. Det de hade kändes äkta, de skrattade, grät och tog hand om varandra. Som om alla var riktigt goda vänner. Jag hade bara bott i Luleå 6 veckor och det var det andra kvällsmötet på skolveckan. Då kände jag en stark dragningskraft till bönerummet under estraden. Jag frågade en tjej som stod nära mej i kyrkbänken om hon kunde följa mej dit. Såklart! Där och då gav jag mitt liv till Jesus och välkomnade honom in i mitt hjärta.
Det var på riktigt kände jag och jag ville själv lära känna Jesus o bestämde mej för att läsa Bibeln, Nya testamentet först. Vännen hade sagt: ”Börja tacka för att du blivit frälst och dessutom kan du be till honom närsomhelst och varsomhelst!” Snart gick det upp för mej att det här verkligen var meningen med livet – en relation med världens skapare som sänt sin son Jesus till jorden för att offra sig på korset, besegrat döden och i Himlen väntande på mej!!! Gjort för min, din och alla människor skull till syndernas förlåtelse. Helt gratis och frivilligt!
Å snart har 40 år gått! Halleluja!!