
Mamma av tre livliga grabbar, gift med Orhan
Ibland behöver Gud skaka runt hela våran värld, vår egen trygghet för att vi ska vakna upp. Precis det fick jag erfara.
Jag är uppvuxen i ett kristet hem och har gått till kyrkan hela livet. Men tog aldrig riktigt Gud på allvar och tog mig inte tiden att lära känna Honom. Det förändrades för några år sedan.
Efter en tid av mycket stress i och med att min son fick en njursjukdom som resulterade i flera sjukhusbesök, samtidigt som jag drev en blomsterbutik där arbetsbördan ökade pga corona blev stressen för mycket. Jag fick flera stressrelaterade symptom och vi bestämde att det var dags att lägga ner företaget.
Hemma gick det också ut över familjen. Min man kände att han fick dra hela lasset av sysslor i hemmet och vi var trötta och bråkade massor. Det gick dessutom ut över barnen.
Mitt i allt detta skulle vi flytta till Älgarås och det var massor att fixa på huset och sista halvåret började butiken gå riktigt dåligt. Jag låg efter med räkningar och fick aldrig ihop det.
Jag grät varje dag till jobbet och ropade till Gud. Bryr du dig inte om mig? Jag orkar inte mer!
Allt hade rasat. Min roll som mamma, hustru, ekonomin, företaget. Jag var helt misslyckad.
Men jag upplevde inte att jag fick nåt svar. Istället verkade allt bara bli ännu sämre.
Till slut kunde jag inte ens be längre och jag ville ge upp. Ville aktivt ta ett steg bort från Gud. Den Gud som inte verkade bry sig om mig alls.
Men det tillät inte Gud. Helt mirakulöst hindrade han mig att ta ett sådant steg. Och istället gav han mig ett tillfälle att öppna mig för första gången om precis allt för en vän och hon bad för mig. Kan inte säga att nåt löste sig direkt men jag fick hopp. Lita på Gud var de orden jag höll fast vid.
Butiken lades ner, jag var utbränd och allt som fanns kvar att göra och alla skulder kändes som ett omöjligt berg. Min relation med Gud var också helt tom.
Men några månader senare satt jag och såg tv med pojkarna då det plötsligt plingade till i mobilen.
Det var från en kvinna i församlingen. Hon hade upplevt att hon hade en hälsning till mig från Gud. Hon visste inget om min situation. Jag hade inte delat med mig av den till nån i församlingen för jag skämdes.
Hon skrev: ”Hej Petra. Jag känner att jag ska skriva till dig att Gud har hört din bön, Jesus har hört vad du har bett Honom om. Herren har det i sin hand och han kommer att svara dig på sitt mirakulösa sätt. Tvivla inte utan tro på att Gud älskar dig och kommer att hjälpa dig. Du får pröva om detta är rätt men jag känner att Guds hjärta är med dig just nu.”
Jag gick ut direkt och tog en lång bönepromenad och bara tackade Gud. Efter en lång tid utan bön.
För han älskade mig. Han hade hört mina böner och han brydde sig!
Tiden gick och ja allt föll på plats. Räkningar blev betalda eller blev inte så stora som jag trott. Jag började må bättre och fick ett nytt jobb. Familjens sår lagades sakta men säkert. Jag fick bli en bättre mamma och hustru. Men det största och viktigaste som hände var den nya kärlek jag fick till Gud som efter detta helt förvandlat mitt liv. Gett mig en närmare relation till Honom och en längtan att lämna mitt gamla liv och bli just det som Gud tänkt för mig. Och jag får se mer och mer av Guds närvaro i mitt liv.
Gud älskar oss så otroligt mycket, var och en. Han hör varje bön vi ber, även när det inte känns så. Han vill inget hellre än att vi ska vända oss till honom och söka honom av hela vårt hjärta.